Mellan Falsterbonäsets vackra villor och milslånga stränder slingrar sig Skåneleden etapp 20-21: en ordentlig vandring som leder från Höllviken till Falsterbo och tillbaka igen. Leden är lite av en doldis inom det sydliga friluftslivet (inte ens lokalborna verkar ha koll på att det faktiskt går en led runt hela halvön!) men har helt klart rätt förutsättningar för att ta pallplats på framtida topplistor. Etapperna har liksom allt för att behaga: närhet till busshållplatser, väl utmärkta stigar och praktfull natur i massor. För att inte glömma möjligheten till bad, om man vandrar leden under årets varma månader!
Information om Skåneleden etapp 20-21 (Höllviken till Falsterbo)
Längd: 35km
Plats: Leden börjar utanför Fotevikens vikingaby och slutar vid klaffbron mellan Höllviken och Ljunghusen.
Svårighetsgrad: Väldigt enkelt! Leden liknar verkligen urbilden av det platta Skåne och innehåller inte så mycket som en lättflåsig uppförsbacke. Det närmaste ett jobbigt moment man kommer är sträckan mellan Falsterbohus och Strandbaden där man traskar med kängorna i sanden. Biten går dock enkelt att undvika genom att ta den asfalterade vägen en bit upp ifall smalbenen börjar protestera!
Transport: Man kan ta sig till ledstarten:
- med bil, genom att köra mot Höllviken och parkera utanför Toppengallerian. (Önskar man korta ner vandringen något kan man parkera bilen ett par kilometer längre ner, bredvid pizzeria Ljunghusen.)
- med buss, genom att ta bussen från Malmö (100:an/300:an) eller Trelleborg (181:an) och hoppa av på Höllviken Östra Halörsvägen. Därifrån är det en kort promenad till ledstarten.
- med cykel, genom att ta cykelbanan mellan Höllviken och Malmö. Känner man sig säker på sadeln kan man även cykla till ledstarten från Trelleborg, men då är det samkörning med bilar på enfilig landsväg som gäller!
Toaletter: För att vara en relativt stadsnära vandring så finns det otroligt få toaletter utmed leden. Det enda stället där man med säkerhet kan tömma blåsan är ”toalängan” mitt emot Fiskhuset i Skanörs hamn. Toaletterna är gratis att använda och funkar även utmärkt som påfyllningsstationer för tomma vattenflaskor som skramlar i väskan. Utanför hamnen får man däremot snällt be om frikort hos någon av de många restauranger och golfklubbar man passerar under vandringens gång.
Mat: Mat går att köpa lite överallt längs leden. Önskar man införskaffa billig proviant är Coop:et Höllviken och ICA:t i Skanör två bra alternativ direkt utmed leden. Föredrar man färdiglagad kost står restaurangerna i Skanörs hamn till ens förfogande, men även de många kaféer som finns utströsslade lite här och var. Och så strändernas alla glasskiosker förstås!
Övrigt: Eftersom stora delar av leden slingrar sig direkt på eller i anslutning till stranden är det extra viktigt att vara förberedd på skovskav. Skulle man ha glömt plåsterna hemma finns ett apotek precis bredvid Coop:et i Höllviken.
Skåneleden etapp 20-21 (Höllviken till Falsterbo): en lång dagstur med havet som följeslagare
Höllviken
Kängor? Check. Vattenflaskor? Check. Gott humör? Check. Två Friluftsbyråer redo för avfärd? Check! Vi befinner oss någonstans i mitten av juni och det har blivit hög tid att vandra två av Skåneledens sydligaste deletapper. Som nämnt lite tidigare i inlägget ska det första steget på denna relativt långa dagstur egentligen tas från Fotevikens vikingaby, men eftersom Friluftsbyråns egna lya är belägen på andra sidan Höllviken startar vår tur en bit ner på vägen. Vid Ljunghusens klaffbro, närmare bestämt! Och helt ärligt är det faktiskt ganska rekommenderat att börja turen vid Falsterbokanalen – ledens första del leder enbart utmed en riktigt tradig sjuttioväg utan nämnvärda sevärdheter, och har dessutom tendens att lukta rutten fis större delen av året. Tips tips!
(Eftersom vi skippade ledens första del finns tyvärr inga bilder från just den här sträckan. Vill man veta hur den se ut får man antingen googla eller snöra på sig kängorna och besöka platsen själv!)
Gamla banvallen
Istället för Foteviken börjar vår vandring alltså här! Precis efter klaffbron mellan Höllviken och Ljunghusen, vid det som av lokalborna kallas ”gamla banvallen”. Som namnet avslöjar handlar det om ett gammalt järnvägsspår som numera agerar cykel- och gångbana mellan fastlandet och Falsterboön. Här passerar vi ett mindre bostadsområde innan vi anländer i ett grönområde med vildvuxen natur på båda sidor av stigen. Vi hälsar på kossor, klappar på får och ropar snällt men bestämt till tjuren att han gärna får hålla sig på minst femton ladugårdars avstånd. Efter en dryg halvtimmes traskande avviker stigen från den allmänna cykelbanan och vi gör som vi blir tillsagda. Tar en skarp högersväng, traskar genom den björkfyllda hagen och kommer ända ner till vattnet. (Här gäller det att hålla koll på skyltarna – den lilla grinden är lätt att missa.)
Efter att ha doppat tårna i havet (och tagit en fikapaus i Näsets enda vindskydd) fortsätter vi strosa i riktning mot Skanör. Vi befinner oss nu en bra bit ifrån stora vägen och vandrar med vågkluck och fågelkvitter som enda bakgrundsmusik. Ljunghusens skytteklubb kommer och går. Vi får lite problem att hitta rätt riktning i sumpmarken som följer men genom att hålla kursen åt höger hittar vi slutligen rätt. Den sandiga stigen pyntas av vildvuxna rosenbuskar, och helt ärligt är det svårt att ta in att vi befinner oss ynka minuter från orter med tiotusentals invånare. Vi fortsätter framåt, passerar fler får, en orimligt söt småbåtshamn och några hästar på bete innan vi åter får följe av bilar och asfalterade vägar.
Skanör-Hölls naturreservat
Men inte särskilt länge! En kort vattenpaus och några kartgräl senare (tips från coachen: efter trädallén tar man till höger, in till Båtsmansvägen) är vi tillbaka bland bisurr och fågelkvitter. Vi påbörjar här den långa vandringen runt Knösen, alltså den del av Skanör som sticker ut i vattnet. Stigen slingrar sig till en början bland hagar fyllda av sommarens vackraste skapelser: blåklint, maskros, vallmo och åkervädd. Efter en stund byts hagarna ut mot lite vildare natur, och i samma veva förlorar vi den naturliga skugga som träden medför. Vi stannar på regelbundna vatten- och solkrämspauser för att orka med. Men, så blir det som det ofta blir – ett steg efter det andra och så vips befinner vi oss vid sandbankens udde. Vi njuter av utsikten en stund innan vi vänder ”neråt” igen, något besvikna över att man inte får tälta på denna fantastiska plats.
Med den vackra vyn lagrad i minnesbanken styr vi kosan tillbaka mot civilisationen. Tyvärr visar det sig snabbt att Knösens västra sida inte alls är lika trevlig som den östra. Marken är sandfylld och svår att gå på. Stigen kantas av taggiga växer som ger skrapsår på både ben och armar. Och som om svår terräng inte vore nog löper västsidan även parallellt med en av Skånes främsta nudiststrander, vilket innehär förhöjd risk för vilda nakenbakar och knasiga helikoptrar. Som tur är tar vi oss förbi samtliga orosmoment utan några bestående men.
Flommens naturreservat
Från Knösens slut tar det inte lång tid innan vi anländer till Skanörs hamn, vilket innebär att vi har vandrar drygt hälften av ledens många kilometer. Hurra! Vi firar med ett besök på hamnens toaletter och passar på att fylla på våra tomma vattenflaskor. Efter att ha kollat på båtarna en stund funderar vi på om benen verkligen kommer bära hela vägen till ledens slut – bussen tillbaka till Höllviken stannar ju bekvämt nog precis utanför hamnen – men kommer snabbt fram till att en glass nog kommer göra susen. Det blir ett besök i kiosken, en kort paus i skuggan med utsikt över de rikskända strandstugorna och sen fortsätter vi att traska i riktning mot Falsterbo fyr.
Efter ett par hundra meter är vi borta från hamnens myller och åter tillbaka i lite grönare områden. Vi går över en bro och kommer därefter fram till vad som måste vara humlornas himmelrike: vresrosor till höger och väster så långt ögat kan nå. Stranden går inte längre att se, men öronen fylls ändå av en blandning av skratt, tjim och vågbrus. Vi fortsätter framåt, förbi blomfälten och förbi Falsterbo golfklubb. Väl framme vid fyren sneddar vi genom villakvarteret och kommer in på ledens sista strecka.
Falsterbobukten
Sista, men definitivt inte minsta! Vi inleder den deletapp som i det här inlägget går under samlingsnamnet ”Falsterboboken” med att gå en längre sträcka utmed stranden. Och här kan man väl säga att orken börjar tryta – rejält. Naturen är fin och så, men det är verkligen kämpigt att gå i löspackad sand när man redan har lite mer än 20 färska kilometer i benen. Vi kämpar på, tar oss upp från stranden, går genom ett mindre bostadsområde och förbi campingen. Därifrån leder leden ut på ljungheden och ner mot havet. Det blir fika uppe i fågeltornet och en och annan tjenamorsning på (de läskigt stora) kossorna som idisslar i gräset. Ljungheden är för övrigt som vackrast på hösten när blommorna slår ut, så har man vägarna förbi under september/oktober är sträckan definitivt värd ett besök.
Från heden kommer vi in till Falsterbo golfklubb. Som namnet indikerar är det ingen särskilt rolig plats för två vandrare av tröttaste slag, så vi fortsätter vidare utan att kolla glasstatusen inne i kiosken. Vi följer stigen längs det som måste vara Ljunghusens ”billionaire row” och kommer därefter fram till strandbadens böljande kust. Och så plötsligt händer det! En sväng till vänster och ett par hundra meter så är vi tillbaka vid klaffbron, precis där vi började.
Så var det med den saken! Har du vandrat Näsetrundan och har något tips att dela med dig av? Eller vill du kanske berätta om din upplevelse? Lämna då en kommentar i fältet nedan
Läs mer om andra vandringar längs Skåneleden:
Skåneleden 13A (Skrylleslingan): oväntade landskap mitt i Skåne