Som ett komplement till den stora guiden om att mota skavsår i grind ska vi i det här inlägget kika närmare på hur det egentligen går till när man ska tejpa fötter inför en vandring. För hur enkel aktiviteten än låter så är det sällan lika självklart hur man ska gå tillväga när man väl ska komma till skott. Ska man liksom … mumifiera hela foten? Dutta ut tejpen sporadiskt? Riva, klippa eller kanske rent ut av bita av remsor från rullen? Så många tillvägagångssätt, det ena tveksammare än det andra. Så låt oss slå ett kik på hur man faktiskt gör för att tejpa sina fötter inför en vandring!
✂️ Material
För att tejpa dina fötter inför en vandring behöver du
- ett par fötter
- en rulle medicinsk tejp eller sporttejp av valfritt slag (den här breda modellen från Leukoplast är superbra – tips tips)
- en vass sax.
Aktiviteten tar drygt 10 minuter från första till sista klipp och bör göras max någon timme innan avfärd. Allt klart? Kul – då kör vi igång!
Att tejpa fötter inför en vandring: tre enkla steg
Och så en snabb påminnelse innan vi kör igång! I sann friluftsanda så finns det ungefär lika många sätt att tejpa fötter som det finns sjöar i Småland. Hur man väljer att tejpa sina fötter är nämligen starkt kopplat till ens personliga preferenser och behov: vissa får knappt några skoskav alls och behöver därför bara lappa områdesmässigt, medan andra får blåsor av blotta synen av en dojja och kör således på en heltäckande skoskavsförsäkring genom att lajva mumie på både höger och vänster pedal. För att så många som möjligt ska kunna ta del information utgår den följande trestegsmetoden från en ganska allmän tejpning som behandlar de områden som många lufsare har problem med. Skulle metoden inte bli helt hundra för just dina fötter är det alltså inget konstigt. Testa bara att ändra på tejpens placering inför nästa tur så blir det säkert kalasbra!
Steg ett: förbered fötterna
Med den detaljen ur vägen har det blivit hög tid att köra igång denna måttligt roliga (ja, den är faktiskt bara måttligt rolig) aktivitet. Och vad passar bättre som första steg på en måttligt rolig aktivitet än att förbereda fötterna inför det som komma skall? Inte särskilt mycket! Så, först och främst: tvätta av fötterna och torka dem ordentligt. Torkandet är viktigt för att tejpen ska fästa ordentligt, och tvättandet … Ja. Det brukar bli trevligare att hänga med kroppens nedersta delar om de inte luktar engelsk ost av äldsta sort. Har man pälsbeklädda tår bör man även raka, vaxa eller plocka hela härligheten för att inte riskera att få besök av störningsjouren när tejpen väl ska av. (Vet man, så vet man). Det var nog allt för steg ett? Eller ja – pilla bort strumpludd bör man ju också göra, men det säger nog sig självt.
Steg två: tejpa hälen
Då susar vi snabbt iväg till steg nummer två: att tejpa hälen och baksidan av foten. (Området kallas i vissa kretsar även för ”dörren till hin håle” – en förståelig beskrivning för alla som någon gång har vandrat tillsammans med en expressiv och tunnhudad person). Börja med att dra ut en rejäl bit tejp, kanske 10-15cm lång. Fäst änden i höjd med skoskaftets slut. Flexa sedan foten så att den formar ett upp-och-ner-vänt tält som på bilden nedan. Tejpa tejpen nedför hälsenan, över hälen och ungefär halvvägs fram till hålfoten. Klipp och tryck till änden.
När du känner dig nöjd med hur tejpen ligger börjar det så kallade utslätningsarbetet. För att undvika skoskav är det nämligen jätteviktigt att tejpen inte innehåller minsta antydan till veck eller bubbla – ett klassiskt skånskt landskap är alltså en bra målbild. Rent praktiskt brukar det vara enklast att släta ut tejpen med valfri tumme, men föredrar du en annan metod går det minst lika bra. Väl framme vid hälen är ett hett tips att klippa små jack i tejpen – det brukar göra det enklare att komma över ”kullen” utan allt för många veck. När kalaset ser ut som Staffanstorps kommun (platt, platt och åter platt) är det bara att köra en repris på andra foten, och sen är det dags för steg nummer tre!
Steg tre: tejpa trampdynan
Med baksidan av foten inlindad ock klar rör vi oss vidare till nästa problemområde: trampdynan och den övre delen av fotryggen. Här går du tillväga på samma sätt som i steg två – tejpa, klippa, släta – med enda skillnad att jobbet görs horisontellt istället för vertikalt. Så! Leta fram änden på tejpen, dra ut en ordentlig bit och fäst den en ett par centimeter in på fotryggen. (Skrivet under förutsättning att du inte, likt Friluftbyråns kvinnliga hälft, lyckas med konststycket att få skoskav på fotryggen iklädd ett par flipflops. Om så är fallet kan du gott fästa änden i höjd med mittentån istället för att vara på den säkra sidan.) Dra sedan tejpen ner mot fotens undersida, runt hela trampdynan och upp en bit på andra sidan av fotryggen. (Eller mitten, om flipflops + skovskav = sant.) Ett klipp med saxen och sen är det klart!
Eller kanske snarare – den första delen av arbetet är klart. Kvar återstår ju utslätningsarbetet för att inte få en skavsårsfylld tur trots tejpade fötter. Tumma ut tejpen så gott det går på både höger vänster sida. Sedan är det hög tid att ge lite uppmärksamhet till …
Steg fyra: tejpa personliga blåshål och andra skavzoner
… personliga blåshål och andra skavzoner som ofta ger sig till känna efter en stunds marscherande ute i den fria luften. Eller, uttryckt på ett lite mer klarspråkligt sätt: övriga områden på dina fötter som har tendens att göra ont när du är ute och vandrar. Det kan till exempel handla om:
- en eller flera tår
- sidan av fotryggen
- framsidan av smalbenet
- ”skarven” mellan benet och foten.
Eftersom de personliga blåshålen är just personliga går det tyvärr inte att ge tydliga instruktioner för hur du ska göra här, men grundtanken från steg två och tre gäller fortsatt: flexa foten så att huden dras ut och tjoffa fast en redig tejpbit som sträcker sig över hela problemområdet plus en bit ut åt kanterna. Fixa, fixa, fixa och voilà! En färdigtejpad fot i all sin glans. Återstår bara att hoppa i kängorna och låsa dörren ordentligt, gärna nynnande på den klassiska tejparramsan Kom stenstig, kom svettdropp! Mina fötter står pall till den högsta av bergstopp!
Tejpade fötter under en vandring – ett par råd längs vägen
Jahopp! Då har vi skyddat baksidan av foten, ovansidan av foten och personliga problemområden från friktionens svettiga grepp. Vi har sjungit tejparramsan, låst dörren ordentligt och kommit ut på en (förhoppningsvis) blåsfri tur. Men sen då? Finns det inget annat viktigt att veta inför äventyrets resterande delar? Jo, två saker. För det första: om du får skavkänning under vandringens gång går det jättebra att tejpa det området i förebyggande syfte. Om blåsan redan är ett faktum bör du spräcka den (och tvätta av med sårtvätt) innan rullen åker fram. För det andra: om din vandring inkluderar en natt ute i den friska luften kan du behålla de tejpremsor som sitter fast ordentligt. Man brukar säga att tejpen kan hänga med i två-tre dagar – därefter är risken att den engelska osten dyker upp i kroppens nedre regioner. Och med det är vi klara! God tur önskar Friluftsbyrån, hoppas vi ses ute i vildmarken!
Så var det med den saken! Brukar du tejpa dina fötter inför en vandring? Har du kanske en tejp du tycker fungerar extra bra? Lämna gärna en kommentar och berätta!